2007-08-12 18:03 #0 av: Oscar

Att segla undanvind kan vara både härligt och kanske lite läskigt. Särskilt när man har en stor spinnaker uppe i hårda vindar. Här kommer en del tips på både sättning och skotning av spinnaker och gennaker. Artikeln är hämtad från Gransegels hemsida.

 

Undanvindssegling

För många är den bästa formen av segling att en solig sommardag
med lagom bris få glida iväg med fyllda undanvindssegel. För andra
är undanvindssegel något stort och skrämmande som inte gärna hissas,
utom i mycket lätta vindar. Men övning ger färdighet. Behärskas konsten
är det inte mycket som överträffar att i hård vind få studsa fram över
vågorna i full fart, utan rodertryck och med vattnet sprutande åt alla håll.
Öva därför i måttliga vindar, belöningen gör det mödan värt.

Vindkraft

Vid trimning av undanvindsegel är det viktigt att tänka på att vinden,
förutom på platt läns, går runt seglen på samma sätt som vid
bidevindsegling. Vinden tas emot vid förliket (lovartliket), böjs av
runt segelplanet och släpps iväg så långt bak som möjligt utan avlösning.

 

Högsmal / Bred / Gennaker


Segeltyper

Det optimala undanvindseglet är i de flesta vindar en asymmetrisk spinnaker, det vill säga en gennaker, förutsatt att den halsas tillräckligt långt från storseglet så att den inte störs av undertrycket på dess läsida. Ett fast eller justerbart peke är ett bra sätt att öka avståndet till storen och därmed gennakerns effektiva register. Normalt halsad (d v s utan bom) har gennakern sitt bästa register på brantare bogar med en relativ vindriktning på mellan 80 och 135 grader.

Spinnakern seglas halsad på en bom i lovart och kan därmed alltid komma fri från storseglet och dessutom fås att projicera mer yta mot vinden på läns. Spinnakrar ser olika ut beroende på vilken regel de är sydda efter. I DH, och klasser där entypsregeln styrs av DH, är spinnakrarna bredare än de som sys till IMS/IOR båtar. De stora DH spinnakrarna projicerar större yta mot vinden och är därför effektivare på öppna bogar medan de mindre IMS/IOR spinnakrarna är att föredra på brantare bogar.


Gennaker

Gennakern halsas med en justerbar lina som bryts i ett block så långt fram på båten som möjligt och dras vidare bakåt till en vinsch, eller med en treskuren talja med cleat.

Fallet ska vara ledat i ett block i masttoppen så att det inte kan hoppa ur falltrissan. Blocket ska helst sitta ovanför förstagsinfästningen så att gennakern kan gippas framför förstaget.

Skoten, ett på varje sida, som på en genua, ska brytas så långt akterut som möjligt och lovarts skotet ska dras utanför förstaget men innanför halshornslinan eller framför båda, beroende på hur du vill gippa.

Utväxlas halshornslinan klarar man sig utan vinsch även i ganska hård vind. Kom ihåg att det obelastade lovartskotet ska gå framför förstaget, annars går det inte att gippa.

Hissning

Fäst säcken i mantåget på läsidan ca en meter från halshornsbeslaget eller framme i pulpiten. Gennakern ska hissas i lä om genuan så alla linor ska dras runt den. Se till att inga linor går genom mantåget eller är snodda på annat sätt. Lås halshornslinan i lagom längd och hissa. Låt gennakern fyllas med vind, är den för hårt skotad lyfter gennakern inte. Ta ner, eller rulla in genuan. Vid kappsegling hissas gennakern direkt från brunnen. Det gäller att hissa gennakern snabbt samtidigt som halshornet dras fram. Dras halshornet fram innan gennakern hissats tillräckligt kan seglet gå i vattnet med en häftig trålning som följd.

Halshornslina

På halvind ska halshornet vara lågt för att ge gennakern både rund framkant och öppet akterlik. I lättvind kan gennakern seglas ännu brantare mot vinden. Halshornslinan måste då släppas upp något så att förliket twistar och seglet får en vassare framkant. Den får dock inte släckas så mycket att akterliket stänger eller gennakern börjar vandra åt lä. Då blir de krängande krafterna för stora och en vanlig genua effektivare.

När vinden kommer mer akterifrån ska halshornslinan också vara något uppsläppt. Gennakern tillåts då sträva åt lovart och därigenom komma bort från storseglets undertryck. Halshornslinan får dock inte heller nu släckas för mycket eftersom bukcentrum, och därmed kraftvektorn, då flyttas bakåt i seglet, vilket medför att gennakern istället strävar åt lä och riskerar att sugas in i undertrycket bakom storen. Halshornslinan ska aldrig vara utsläppt mer än ca 1,5-2 meter, beroende på båtstorlek och gennakerns förlikslängd.

Skotning

Gennakern ska skotas löst så att förliket hela tiden är på gränsen att vika in. Vill den falla ihop är det oftast för att den sugs in i undertrycket på storseglets läsida. Släck på skotet så fyller den igen. Vid segling med obemannat skot är det snabbare att börja med att lova tills gennakern fyller och sedan släcka på skotet och falla av. Släck också tillfälligt på storskotet så att undertrycket minskar, luftströmmen går från förlik till akterlik i bägge seglen - en utsläppt stor läar alltså inte alls gennakern bakifrån.

Läns

På läns fungerar luftströmmen inte längre som kring en vinge utan vinden trycker istället fram båten. Det viktiga på läns är därför att få gennakern att projicera så stor yta som möjligt mot vinden.

Gennakern ska nu föras i lovart så att den kommer fri från storseglet och rundas till så att den mer liknar en spinnaker. Ett högre halshorn ger mer nedåtriktad skotvinkel och därmed mer stängt lovartslik och ett relativt löst skot gör gennakern rundare och därmed stabilare. Ett bättre sätt att justera skotets vinkel är att använda en sugga. Halshornet kan då föras lägre och gennakern blir lugnare. Är gennakern orolig, vilket den gärna blir vid grov sjö, räcker det oftast att sätta en lovartsgaj från halshornet så att halshornet stabiliseras.

För att få seglen på olika sidor gippas antingen gennakern eller storseglet, beroende på vilket som är lämpligast för fortsatt segling. Är det möjligt är det naturligtvis allra enklast att gippa storen.

På läns ska gennakern seglas i lovart. Den blir då fri från undertrycket på storens läsida samtidigt som den projicerar stor yta mot vinden.

Gipp

Att gippa med en gennaker skiljer sig inte mycket från att gippa med en vanlig genua. Börja med att falla av till platt läns och samtidigt släcka på skotet så att skothornet kommer fram tvärs förstaget. För att inte gennakern ska vara allt för livlig och vilja trassla sig måste halshornet föras ganska lågt. Gippa storen så snabbt som möjligt så att gennakern inte faller ihop bakom den och skota runt gennakern. Skothornet ska passera mellan förstaget och den övriga gennakern så att den vänder i sig själv. Lova först upp på den nya bogen tills gennakern står stadigt och fall sedan av till rätt kurs om du vill segla en öppen bog. Trimma in gennakern för den nya bogen.


En lättare gippteknik är att istället släppa fram gennakern som en flagga. Detta kräver något längre skot men risken för att friktionen blir för stor och gennakern snor sig försvinner. Gippas gennakern framför sig själv gäller det att passa det avlastade gamla läskotet så att det inte blir överseglat.

 

 

En Gennaker gippas enklast runt, framför förstaget.


Spinnaker

För att spinnaker-/gennakerfallet inte ska kunna hoppa ur masttrissan bryts det via ett block, om möjligt ovanför förstaget.

Eftersom spinnakern seglas utanför alla andra segel ska dess kontroll-linor, det vill säga skot, gaj, fall och suggor, också träs utanför allting. Fallet ska helst vara ledat i ett block så att det inte kan hoppa ur falltrissan och blocket ska sitta ovanför förstagsinfästningen så att spinnakern kan gippas framför förstaget.

Skot och gaj ska brytas så långt akterut som möjligt och gajen ska dras utanför förstaget. Ungefär i höjd med röstjärnen ska skot och gaj brytas genom en sugga så att spinnakerns flygande höjd kan justeras. Större båtar seglar ibland med dubbla skot. Man har då både skot och gaj på bägge sidorna. Skotet, som används i lä, ska brytas längst bak och gajen, som alltid används i lovart och har samma funktion som skotet i lä, bryts vid röstjärnen.

Innan hissning ska säcken fästas i lä mantåg, ungefär vid röstjärnen, och bommen sättas upp i lovart med gajen kopplad. Ställ in bommen i trolig höjd, 90 grader från masten, och det är klart för hissning.

Nybörjare kan istället sätta säcken framme i pulpiten, det är lite enklare i hissningen, och en mer samtränad besättning kan med fördel på de flesta båttyper hissa spinnakern direkt från nedgångsluckan i sittbrunnen eller förluckan. Detta är särskilt lönsamt på bankappsegling eftersom spinnakern då inte behöver kopplas om och packas mellan undanvindsbogarna.  

Klart för spinnakersättning. Lägg märke till att lovartsuggan är dragen i botten, medan läsuggan är lös i sättningen.


Hissning

Hissa snabbt så att spinnakern inte hinner fyllas med vind innan den är i topp. Dra fram lovarthornet lite redan innan hissningen och ta sedan hem resten samtidigt som spinnakern hissas. Då fyller den jämnt framifrån utan att sno sig. Tas gajen hem för långsamt är risken för timglas stor. Det är därför det är lättare för nybörjaren att hissa framifrån pulpiten.

Låt spinnakern fylla, vill den inte ska skotet oftast släckas en eller ett par meter och gajen tas hem. Tag sedan ner, eller rulla in, genuan.

Trim

Spinnakertrimmarens variabler är bommens vinkel mot vinden, skotdraget och hornens höjd, som justeras med bommens höjd och skotets vinkel mot seglet.

Bomvinkel

Bomtrimmet går ut på att ge spinnakern rätt skotvinkel och därmed så framåtriktad kraftvektor som möjligt. Grunden för detta är att bommen ställs 90 grader mot skenbara vinden. Är bommen för långt fram kan spinnakern sugas in i undertrycket på storseglets läsida och därför bli svår att få att stå. Kordans vinkel mot båten blir också onödigt snäv och kraften sidoriktad. Är bommen för långt bak blir infallsvinkeln för stor och spinnakern måste överskotas.

Är bommen justerbar på masten ska den ställas i våg så att den utnyttjas i hela sin längd.

Hornens höjd

Hornens höjd, och därmed likens stramhet, är det som mest påverkar spinnakerns form. Grundläggande är att hornen ska vara lika höga. Bommen ställs in i önskad höjd för de förhållanden som råder och därefter justeras lähornet till samma höjd genom att skotets vinkel ändras med hjälp av suggan, eller, på båtar med dubbelskotsystem, genom att skotdraget alterneras mellan det aktre och främre skotet. Ställs bommen högre än lähornet blir spinnakern onödigt vass i lovartsliket och stängd i lä vilket gör kraftvektorn mer sidoriktad, det vill säga krängande.

En bra grundinställning är att trimma spinnakerns skothorn i samma höjd.

På läns ska hornen trimmas lågt så att spinnakern dels projicerar stor vertikal yta och dels blir rund i liken och därmed stabil.

På slör ska de ställas högre eftersom högre horn gör spinnakern planare i både framkant och akterlik och luftströmmen blir laminär utmed större del av seglet. Tänk dock på att med alltför hög bom blir spinnakern för plan och därmed orolig och ineffektiv.

På riktigt branta bogar ska bommen på högsmala spinnakrar vara lägre än skothornet. Spinnakern blir då mer lik en gennaker med öppnare akterlik, rund framkant och mer framåtriktad kraftvektor.

En stor, rund spinnaker måste seglas med bommen högt på branta bogar eftersom infallsvinkeln annars blir för stor. Följden blir ett stängt segel med en kraftvektor som pekar ganska mycket i sidled. Det är därför breda spinnakern inte lämpar sig lika bra för branta bogar.


Skotning

För att få kraftvektorn så framåtriktad som möjligt ska spinnakern skotas så löst att lovartsliket är på gränsen att vika in. Detta gäller generellt för alla bogar och vindstyrkor även om vissa undantag finns.

Lättvind

I riktigt lätt vind ska bommen föras lågt och skotet bytas mot ett lättvindsskot för att spinnakern alls ska orka lyfta. Man måste också skära mer, d v s segla högre mot vinden, för att generera fartvind och på så sätt få luftströmmen tillräckligt stark för att accelerera på läsidan och spinnakern att fylla. Att försöka segla platt läns i riktigt lätt vind brukar vara lönlöst.

Hårdvind

Hårda vindar påverkar egentligen inte spinnakertrimmet annat än på mycket öppna bogar. Bommen kan då med fördel vara lite längre fram än annars och skotet något hårdare för att ge en lugnare gång och minskad pendling. Spinnakern får dock inte släppas fram för mycket. Med bommen för långt fram och för hårt skot riskerar man att få en uppskärning. Med för löst skot vandrar spinnakern åt lovart med risk för ofrivillig gipp som följd. När båten pendlar åt lovart ska skotet alltså tas hem mer och båten styras högre mot vinden. När den kränger åt lä ska skotet istället släckas och båten styras lägre.

På branta bogar i hård vind är det viktigt att spinnakertrimmaren är beredd att släppa skotet ordentligt så att spinnakern fladdrar om trycket blir för stort och rorsman tappar roderverkan. Redan när det börjar bli tendens till broachförhållanden (broach = uppskärning åt lovart) ska först kicken och sedan storskotet släppas. Båten bär då spinnakern längre.

Observera att när vi pratar om spinnakrar är skotet alltid läskotet. Lovartskotet kallas gaj.

Broach

Vid en riktig broach ska skotet släppas helt tills båten går att styra ner igen. Håll dock reda på änden så att skotet går att ta hem igen. När båten rest sig ska den först styras lågt samtidigt som spinnakern snabbt skotas hem så att den inte fladdrar sönder. När spinnakern står är det bara att försöka komma upp på kurs igen.

Vid en ordentlig broach räcker det ibland inte att släppa skotet. Fallet måste då också släppas tills spinnakern ligger som en flagga utmed vattnet. När båten reser sig hissas spinnakern snabbt igen för säkerhets skull med fallet på vinsch.

Gajen i lovart får däremot aldrig släppas eftersom det då kan bli besvärligt att resa båten igen. Skulle någon ombord få panik och släppa lovartsgajen måste den först vinschas hem innan proceduren fortsätter som ovan. Risken är då bara att spinnakern redan fladdrat sönder.

Relaterade länkar

Av: Oscar

Datum för publicering

  • 2007-08-12